Herbariumet.blogg.se

 

 

 

För några dagar sedan åkte jag ut med pappa till Grimsholmen som ligger nästan en mil söder om Falkenberg, om man följer kusten så gott det går. Där växte jag halvt om halvt upp, eftersom vi har släkt som bor en bit från där bilderna är tagna, och många långa dagar har spenderats på klipporna. Vi drog en skrindor längs med grusvägen, trampade i kobajs och badade från klipporna och från den minimala lilla grusstranden med stigen ner i vattnet där det fanns mängder av sjögräs i stora knippen som ingen av oss ville trampa i. Vi fiskade krabbor och fick ont i fötterna av vassa stenar och snäckor, och en gång började det hagla väldigt plötsligt och alla fick springa till närmsta lilla fiskestuga för att få lite skydd.

 

Nu var det ett par år sen vi var där sist, men minnena finns fortfarande kvar, och det ser nästan exakt likadant ut. Det sista kan i och för sig bero på att det är naturskyddsområde och att man inte får varken plocka snäckor, bär eller sten där (eller något annat, för den delen), och att det därför är relativt orört. Men det känns fortfarande bra att vissa platser från barndomen aldrig riktigt försvinner.