Tiny, tiny parts
Det är tyst. Ovanligt tyst för att vara mitt i en stad. Hemligheten? Det regnar. Folk flyr undan från regnet, och de ljud som hörs i vanliga fall dämpas. Bilarna hörs inte lika mycket när de kör på våt asfalt.
Molnen blir ömsom ljusare och ömsom mörkare, och jag tänder och släcker lampan i takt med förändringarna.
Jag har dammsugit och golven är rena igen. Ingenting fastnar under fötterna när man går barfota.
Mina cashewnötter är sådär lagom knapriga, och knakar medan de mals ner mellan mina tänder, äpplet knastrar till när jag sätter tänderna i det.
Jag är avslappnad, och förutom ljuden från det jag äter hörs bara enstaka ljud utifrån och ljudet av papper när jag bläddrar i tidningen jag har i knät.
Jag är ensam, det är höst i luften, och jag trivs bra, slappnar av, i mitt eget sällskap.