Minimalism: Hur jag känner och har förändrats
Jag började med att ha en otroligt negativ inställning till minimalism, jag tyckte helt ärligt att det var flummigt och knäppt och varför i allsin dar ska man inte ha SAKER? Ja, jag är på många sätt en materialist av rang. När jag var liten hade alla saker, stora som små, med innehåll eller utan, ett liv för mig. Jag ville inte slänga tomma, trasiga lådor eller saker, för att jag tyckte synd om dem. Det var på en nivå som gjorde att mina föräldrar fick slänga saker i hemlighet för att jag inte skulle fylla vårt hem med saker som inte längre gick att varken använda eller laga.
När jag var lite äldre, runt 9 år, hade jag så många saker att de stod i kassar på mitt sovrumsgolv, och man kunde gå på en liten stig mellan dörren och sängen, men i övrigt var det kassar med saker över hela golvet. Vissa vänner pikade mig för det ända upp i högstadiet faktiskt, och jag kan såhär i efterhand inse att det var ju sjukt mycket saker, men jag förstår fortfarande inte varför man måste pika folk för deras brister. Men det kan vi ta i ett eget inlägg.
Till slut hamnade alla kassarna i sopsäckar på vinden, och jag fick nyligen reda på att mina föräldrar någon gång i hemlighet gått igenom och slängt ut allt trasigt utan mig. Med tanke på mängden saker vill jag knappt tänka på hur lång tid det måste tagit, eller när sjutton de tog sig den tiden.
Hur som helst, så jag tyckte förut att minimalism var otroligt flummigt och onödigt, jag älskade ju alla mina saker! Det var inte förrän för kanske ett eller ett par år sen jag började få lättare att faktiskt göra mig av med saker. Jag vet inte var eller när det började, men det skulle kunna ha att göra med flytten till Malmö och den lilla plats vi ändå har här.
Men det var inte heller förrän i slutet av förra året jag började ändra min inställning om minimalism, i samband med att jag skaffade en Bullet Journal igen. Den är en förenkling för mig, där jag slipper ha 5 anteckningsböcker för olika saker; allt får plats i en bok med min Bullet Journal, och det trivs jag väldigt bra med! Någon månad in på användandet hittade jag en bild på ett instagramkonto (@eskastationery, tips tips!!) där hon lagt upp en bild på ett uppslag i sin Bullet Journal. På ena sidan fanns en ”No Spend October”-challenge, och på andra sidan en Minimalism Challenge, vilken jag bestämde mig för att haka på.
Den gick ut på att varje dag göra sig av med lika många saker som dagens datum, så den 1:a gör man sig av med en sak, den 2:e med två saker, och så fortsätter man till dag 31. Man behöver inte slänga sakerna, utan man kan ge bort eller sälja dem, huvudsaken är att de inte finns hos dig mer.
Helt ärligt? Jag har fortfarande inte avslutat den, men jag har börjat närma mig halvvägs-strecket! Och jag gillade den där utmaningen så mycket att jag började rensa alla mina lådor, jag började titta på youtube-videos som handlade om minimalism och att göra sig av med saker som man inte älskar, läste blogginlägg på ämnet, osv. Jag fastnade för det helt enkelt!
Så hur känner jag kring ämnet nu då? För mig finns det lika många sätt att vara minimalist på som det finns minimalister. Och jag tycker att det finns något fint i att det finns människor som klarar sig med bara det de får plats med i en ryggsäck, och att de finns som vill ha x antal saker och använder sig av principen ”en in - en ut”. Att de får plats i samma grupp som de som har 100 sminkprodukter, men som klär sig eller inreder så enkelt de bara kan, och att alla där emellan och runt omkring också kan vara en del i gruppen.
I det långa loppet kommer det inte handla om saker, eller utseende för mig. Det kommer handla om vad jag väljer i livet, såväl i inköp som i beslut. Jag vill förenkla saker, och i längden kommer det antagligen påverka många delar av mitt liv, kanske även inredning, utseende och vad jag väljer eller inte väljer att köpa i affärer.
Vill ni läsa lite mer på ämnet, eller undrar hur jag kommit fram till vad jag tycker och tänker idag? Då rekommenderar jag följande länkar:
Jenny Mustard om hur man börjar, samt olika sorters minimalism.
En samling av mina favoritvideos på ämnet.
Förvaringsdrottningen om 7 knep för att rensa kontinuerligt.
Hur tänker ni? Jag funderar mer och mer kring detta och tycker det är så intressant att höra vad andra tycker. Vad har ni för relation till ordet/utövandet av minimalism? Är det positivt eller negativt? Varför? Jag är supernyfiken på era svar!
Jag är lite av en hoarder också, när det kommer till en del saker, en del har jag inga problem att göra mig av med. Det jag har helt klart mest av är kläder och skor, skaparmaterial och sen växter hehe. Och det är för att det är de saker jag har svårast att göra mig av med men väldigt lätt för att skaffa nytt... Men det är så SKÖNT att inte ha så mycket saker, att ha tomma, cleana utrymmen som inte överbelamras med grejer. Så jag försöker och försöker att rensa mer allt eftersom.