En sorts flykt till barndomen

För några veckor sen, närmre slutet av juli när det blev världens värmebölja i södra delarna av landet, prickade Eric in några lediga dagar. Vi testade att ligga på Ribban och att bada där, men det är helt enkelt inte alls samma sak som i Falkenberg. Stenig sand, mängder av sjögräs i vattnet och stenar där med som gör svinont att trampa på. Så vi åkte faktiskt hem, på den mest spontana hemresa vi någonsin gjort tror jag.
 
Ofta på somrarna när jag inte varit i Falkenberg på ett tag så kan jag sakna det. Sommar för mig är tystnad, lugn och bad i salt hav från slät sandstrand, så gott som fri från annat folk om man väljer rätt plats. Framförallt älskar jag att se solnedgången från stranden, oavsett om man ska bada eller inte. Det är helt enkelt oslagbart att inte ha något i vägen för solen när den går ner oavsett om det är så sommaren, våren, vintern eller hösten. Det är faktiskt en av de saker jag saknar mest med Falkenberg. Stranden.
 
Jag ska egentligen inte skriva så mycket mer, utan bara visa några av de bilder jag tog de två kvällarna vi tog oss ner till Skrea Strand när vi var i Falkenberg. Komplett med den sista kvällen när vi dröjde oss kvar för länge och det regnade rejäl på oss (och min kamera, som tack och lov klarade sig bra).
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Förstår ni varför jag saknar det? Det är en helt egen känsla det där. Ett barndomsminne, eller mer ett tonårs-minne, vad man nu kallar såna. En hemlängt, kanske.




Kommentarer
Postat av: Alexandra

Vad fina bilder :)

Svar: Tack! :)
Beatrice Hallberg

2016-08-15 @ 21:36:46
URL: http://alexandrabylund.com
Postat av: Emma

himla fint!

Svar: Tack! :)
Beatrice Hallberg

2016-08-16 @ 14:23:30
URL: http://www.emmae.se
Postat av: Wilda

Väldigt vackert!

Svar: Tack Wilda! :)
Beatrice Hallberg

2016-08-21 @ 09:30:00
URL: http://reaktionista.wordpress.com



Vad heter du?
Stammis?

Din mejl?


Har du en blogg?


Vad har du på hjärtat?

Trackback
RSS 2.0