Tiny, tiny parts

Jag & Vi / Permalink / 5
 
 
 
Det är tyst. Ovanligt tyst för att vara mitt i en stad. Hemligheten? Det regnar. Folk flyr undan från regnet, och de ljud som hörs i vanliga fall dämpas. Bilarna hörs inte lika mycket när de kör på våt asfalt.
Molnen blir ömsom ljusare och ömsom mörkare, och jag tänder och släcker lampan i takt med förändringarna.
Jag har dammsugit och golven är rena igen. Ingenting fastnar under fötterna när man går barfota.
Mina cashewnötter är sådär lagom knapriga, och knakar medan de mals ner mellan mina tänder, äpplet knastrar till när jag sätter tänderna i det.
Jag är avslappnad, och förutom ljuden från det jag äter hörs bara enstaka ljud utifrån och ljudet av papper när jag bläddrar i tidningen jag har i knät.
 
Jag är ensam, det är höst i luften, och jag trivs bra, slappnar av, i mitt eget sällskap.
#1 - - iamlindah:

Fint, känns ju som poesi det där!

Svar: Tack! :)
Beatrice Hallberg

#2 - - Wilda:

Så fint inlägg. Vilsamt.

Svar: Tack fina du.
Beatrice Hallberg

#3 - - ISA:

det där lät ju som perfekta momentet <3

Svar: Kan mycket väl ha varit rätt nära faktiskt!
Beatrice Hallberg

#4 - - Sandra Leone:

Låter perfekt

Svar: Ja, det var härligt!
Beatrice Hallberg

#5 - - Pernilla / Ekoenkelt:

Åh, vad härligt det där såg ut! Nu fick jag världens sug efter att sätta mig och lugnt och ro och bläddra igenom någon av alla de modetidningar som jag hela tiden får hem men aldrig hinner läsa - dags att göra detta pronto!

Svar: Så kul att det inspirerar dig till att ta dig tid till det! Precis vad jag behövde höra ikväll, tack!
Beatrice Hallberg

Till top