Ur en dagbok 2014

Jag & Vi / Permalink / 0
Jag tittade igenom en gammal skrivbok där min bucket list jag skrev för sådär en tre år sen finns, och bakom den hittade jag något som mest liknar ett dagboksinlägg. Kanske hittade jag inte min riktiga dagbok som legat bortglömd i något år tills jag hittade den förra veckan, kanske tyckte jag bara att min relativt nya Moleskine helt enkelt var både mer creddig och snyggare än den bok jag fått i födelsedagspresent av Eric i februari samma år.
 
Jag skrev om ålder, om ångest och döpte själva sidan till "Om att bli äldre". Och nu tänkte jag att ni skulle få läsa detta, som jag skrev den 31 januari 2014 i en bok som egentligen inte var en dagbok, men som fick bli det just den dagen.
 
 
Om att bli äldre. 31 jan. -14
 
För två år sen satt jag troligast likadant som jag gör nu. I sängen, tröja och trosor på, med en dator i knät. Enda skillnaden är nog frisyren och val av sagda kläder. Ny dator också, förresten.
Ny tjej, nya åsikter och nya kunskaper. Nytt allt förutom en sak, kan tyckas. Samma ångest inför kommande födelsedag ligger och gror sakta i bröstet. Ångesten inför nästa stora födelsedag. Då 18, nu 20.
 
Jag har länge känt mig som 15 år gammal. Samma intressen, samma icke-ork inför skolan och allt man "måste" göra, samma lathet och samma ångest. Ångesten inför att bli äldre och ångesten inför att tvingas växa upp. Att tvingas inse att glass direkt ur paketet mitt i natten inte är för vuxna. Att kläder man älskat går att växa ur. Att det börjar närma sig en punkt i livet där man bör veta vad man vill göra med det. Vad man vill jobba med, när man ska gifta sig och skaffa barn, och vad de ska heta. Som om man ska veta i förväg.
 
Jag har börjat räkna dagarna nu. Det är 12 dagar kvar tills jag fyller 20 år. Tolv dagar till vuxen och tolv dagar kvar som tonåring. Men fortfarande samma ångest.
 
 
 
Jag inser att den där ångesten inför att bli äldre delvis ligger kvar och gror i bröstet, som jag uttryckte det för två och ett halvt år sen. Att det känns som att man förväntas vara så vuxen hela tiden, så fort man blivit officiellt vuxen. Och sen inser jag att jo, men jag har ju blivit vuxen på riktigt nu!
 
Jag betalar mina egna räkningar, jag får ta ansvar för min ekonomi och jag utbildar mig för att få ett praktiskt yrke med bakomliggande akademisk färdighet. Jag vet vad jag vill göra med livet till viss del, och jag är på väg på den banan. Jag går på den imaginära vägen som ska ta mig till målet, vad det än är. Om det är något annat att vara vuxen vet jag inte, men just nu är det här det närmsta jag kommer.
 
Jag dricker visserligen inte kaffe, men jag dricker väl mitt te istället, och så går jag och lägger mig i tid för att orka upp till nästa dag. Eller ja, ibland i alla fall.
Till top