Rita Ackermann på Malmö Konsthall
I söndags släpade jag mig upp ur sängen trots en del ångest och motvilja till att röra mig ute i det dåliga vädret, och tog på mig ytterkläderna, la ner kameran i en tygpåse och tog mig ut till bussen.
Jag matchade bussen perfekt och behövde bara vänta typ en halv minut innan den kom körandes i rödljusen. Det var sådär riktigt, riktigt grått ute som det bara kan vara på vintern.
Men jag skulle hit! Enda anledningen till att jag ville röra mig den dagen, eftersom det var sista dagen på utställningen och jag hade velat gå och titta på den i några veckor. Man får ju passa på, och så vidare.
Rita Ackermann, som konstnären heter, målar en hel mängd olika grejer, och med vitt skillda tekniker. Det här var tydligen hennes första utställning i Norden om jag inte minns fel, och annars huserar hon i New York men är uppvuxen i Budapest.
Dels gör hon såna här små detaljerade verk som jag verkligen tycker om.
Och dels såna här större verk med så mycket som händer i bakgrunden att man nästan tror att hon ångrat sig tio gånger om (men tittar man närmre så märker man att det nog tvärt om är väldigt medvetet), som jag också gillar väldigt mycket!
Sen gör hon e.n.o.r.m.a. tavlor där hon börjar med griffelfärg och sen suddar ut det hon målar i omgångar, om jag förstått det rätt. Det bildar väldigt häftiga mönster och bilder, och verkar som en riktigt häftig teknik. De tavlorna är så stora att hon spänner upp duken på väggar och får stå på stege för att måla, hur häftigt?! Människor i bilden för skala.
Mina favoriter är nog ändå de på flickorna, tjejerna, kvinnorna, vad du vill kalla dem. De visar så många olika känslor, relationer till varandra, uttryck i allmänhet liksom. Vissa av dem är till och med lagda ovanpå varandra! Funderar såhär i efterhand på om det är så hon arbetar - lager på lager först, sen en stor skiss i samma format som slutprodukten. Tänker främst på att de två tavlorna här ovanför är väldigt lika, men inte exakt likadana, till exempel.
När jag tittat färdigt gick jag in i shopen, petade lite på dyra böcker om allt möjligt mer och mindre pretentiöst, och så köpte jag en affisch från utställningen.
Sen vandrade jag tillbaka till bussen, och så åkte jag hem när det började mörkna. Och så var den utflykten över, och jag var många intryck och en fin stund rikare.
Jag önskar verkligen att jag hade gått dit fler gånger innan den stängde, men får väl helt enkelt hoppas på att hon snart ställer ut i Sverige igen. Rekommenderar varmt om hon ställer ut i närheten av just dig någon gång, eller om du åker på resa och stöter på en av hennes utställningar.
Alltså så himla mysigt att gå på utställning! Var väldigt länge sedan jag själv gjorde det. Om nu inte utställningarna här på skolan räknas... vilket de så klart gör! Så lätt att bli hemmablind haha!